Marknaden styr

1975-1983. Postens administration ändrades från att ha varit topp- och regelstyrd till att vara delegerad och målstyrd. Cheferna skulle inte längre vara ämbetsmän utan affärsmän.
Detta nya tankesätt var inte lätt att snabbt införa i ett rikstäckande företag som Posten, där honnörsorden varit att alla kunder ska behandlas lika.
Postkontoren utökade sin service för att vidga kundkretsen. Försäljning av presentkort, bokning av teaterbiljetter och checkinlösning är några exempel på nya tjänster som tillkom.
1970 infördes 40-timmars arbetsvecka i Sverige, vilket gjorde att Posten måste dra in viss service på helgerna. Debatten i massmedia var stor.

1978 begränsades servicen på lördagar ytterligare. På postkontoren infördes en avgift på en krona för bank- och betalningsservice. Kritiken blev högljudd och den negativa opinionen i media höll i sig under hela 1979.
1983 lanserades en ny portoreform. Detta var nödvändigt då ränteläget gjorde att verksamheten, som också innefattade banktjänster, förlorade ett par hundra miljoner kronor. Prishöjningen låg på i snitt 11 procent. Inga prisjusteringar hade gjorts på 2,5 år. Förändringarna möte extremt mycket kritik från kunder och resulterade i negativ media.

Avregleringar

1984-1992. Under 1980-talet försvann en tredjedel av transaktionerna på postkontoren. Nya levnadsvanor tillsammans med den tekniska utvecklingen innebar att kunderna inte behövde besöka postkontoren för att utföra betalningar.
Under 1980-talet påbörjade Posten en satsning på stora sorteringsmaskiner för landsvägstransporter. Den första och största anläggningen var Tomteboda i Stockholm som stod färdig 1983. Under 1980-talet byggdes postterminaler på de flesta orter i landet.

I och med den nya organisationen som trädde i kraft den 1 juli 1984 blev Posten mer kundinriktad. Postens två huvudaffärer, Brev och paket samt Giro och kassa, bildade navet i den nya organisationen. Posten delade in landet i regioner med nära anknytning till länsindelning. Man inrättade även resultatenheter, ett slags dotterbolag med stort självstyre.
Det var företagskunderna som Posten tjänade mest pengar på som skulle bearbetas, alla kunder behandlades inte längre lika. Posten fick behålla delar av överskottet för att investera i företaget. Nu byggdes det flera stora terminaler i landet, tjänsten Företagspaket infördes och blev en succé. Men postkontoren fortsatte att förlora kunder. Detta var det första steget mot en bolagisering av Posten.

Det andra steget i Postens förändring från myndighet till bolag genomfördes 1989 med en ny strategi där Posten visades upp under en gemensam profil och organiserades i fem affärsområden: Brev, Lättgods, Postgirot, Bank- och Kassa samt Utrikes.
Det tredje steget inleddes med att Posten 1991 för första gången i företagets historia sade upp personal på grund av arbetsbrist. Samma år var den statliga Post- och teleutredningen klar. I den föreslogs att Posten skulle bli ett aktiebolag och att brevmarknaden skulle avregleras. Utredningen menade att det var det mest effektiva sättet att driva en konkurrensutsatt verksamhet på. Den socialdemokratiska regeringen delade inte den uppfattningen. Det gjorde däremot den borgerliga majoriteten efter valet i september. 1992 hade avreglering av brevmonopolet blivit en politisk stridsfråga.