chevron-down chevron-left chevron-right chevron-small-down chevron-small-left chevron-small-right chevron-small-up chevron-thin-down chevron-thin-left chevron-thin-right chevron-thin-up chevron-up chevron-with-circle-down chevron-with-circle-left chevron-with-circle-right chevron-with-circle-up controller-play mail reply-all reply thumbs-down thumbs-up facebook-with-circle facebook linkedin-with-circle linkedin pinterest-with-circle twitter-with-circle twitter home

Annons - Innehåll från E.ON

Här är byn som försörjs på närproducerad el

Kan hemligheten bakom framtidens energitillförsel finnas bland åkrar och ängar på Österlen?
Det tror man i byn Simris som i ett unikt projekt är självförsörjande på närproducerad el från sol och vind.
Här är berättelsen om eldsjälen som banade väg, byborna som förvaltar arvet och energibolaget som vågar sticka ut hakan.

Kapitel 1:
Eldsjälarna

Det är något särskilt med himlen på Österlen. Den känns nästan oändligt stor, och det är lätt att känna sig väldigt, väldigt liten när man står och blickar ut över de böljande åkrarna som ser ut att sluta rakt ner i det glittrande havet.

Här kan vindarna få rejält med fart, det vet alla som någon gång har hamnat i en österlensk snöstorm. Eller ett österlenskt regnoväder för den delen, något vi får erfara när vi träffar en av den här berättelsens huvudpersoner. Från klarblå himmel till regntunga skyar och spöregn på nolltid – allt regisserat av de starka vindarna.

"Sol-Ola" Jönsson.

Landskapet har perfekta förutsättningar för att ta vara på vinden, och det är ingen slump att det på Österlen finns över hundra vindkraftverk.

Ett av dem tornar upp sig i utkanten av den lilla byn Simris. Bland kohagar och åkrar, i slutet av en liten grusväg, står det stolt och snurrar i den starka vinden. Nedanför står en bil parkerad och ur den kliver en äldre man. Horisonten som nyligen var klarblå blir allt mer grå och regnet hänger i luften. Vi får nästan skrika till varandra för att höra, inte på grund av vindkraftverket utan för att överrösta vindarna.

– Tur att de funkar när det är mulet också, säger Ola Jönsson, 85, och pekar mot de stora solcellspanelerna som står placerade i flera rader nedanför vindkraftverket.

Simris.
Simris.

Det här är hans hemmaplan. ”Sol-Ola”, som han är med hela bygden sedan många år, är uppvuxen 8 kilometer härifrån, i Tommarp. Det var där han som tonårig bondson hörde rapporter om atombomberna i Hiroshima och Nagasaki och den förstörelse på människor och djur som följde. Där och då lades grunden för hans livslånga miljöengagemang.

– Det tog hårt på en yngling som mig, säger han.

Ola stod på barrikaderna på 70- och 80-talet och protesterade mot kärnkraften. Han har lett flera marscher mot bland annat Barsebäck, som nu håller på att avvecklas – och var med och byggde vindkraftverk på Öland. Och när kommunfullmäktige i Simrishamn utsåg tre platser i kommunen där det skulle byggas vindkraftverk bildade han bolaget Österlenvind med 104 aktieägare, varav många bosatta i Simris. I början av 1990-talet byggdes tre vindkraftverk. Det ena, som stod klart 1996, är grunden för mikronätet i Simris.

När försvaret sa nej till fler vindkraftverk satte Ola i stället upp ett hektar solpaneler på samma mark. När solparken byggdes 2012 var det den största i Sverige och sedan invigningen 2013 har de levererat hållbar solel ut på elnätet. Från och med i våras går elen var femte vecka enbart till de 150 hushållen i Simris. De blir då helt självförs örjande på förnybar el.Bakom projektet ligger E.ON som från början planerade att bygga en anläggning på Åstön utanför Timrå. Men när bygglovet uteblev började de i stället se sig om efter befintliga anläggningar – och hittade Sol-Olas livsverk på Österlen.

”Det är en häftig känsla”

Var femte vecka kopplas de 150 hushållen från det vanliga elnätet och blir helt självförsörjande på el. Anläggningen som bildar Simris önät består också av ett batteri och ett reservaggregat med biobränsle.

– Tänk att så här kan man producera el. Det är en häftig känsla att det jag har byggt upp kan bidra till det här, ett av de första i Europa ute i lilla Simris, en hörna av Sverige, säger Ola och fortsätter:

– När stora bolag sitter och tvekar över att det kan kosta så fixade jag pengar, mark och bygglov och såg till att det här blev av. Det måste få kosta, om man ska rädda världen. Nu var det för sent men det var ett försök i alla fall. Vi har gjort vad vi har kunnat, inte bara tittat på.

”Tänk att så här kan man producera el
– i lilla Simris, en hörna av Sverige”

När du står här och ser på hur det blev, vad tänker du då?

– Att det inte blev mer. Jag hade velat göra mer om jag hade kunnat. Men inte när man står på gravens rand, då får man vara nöjd med att man har bidragit till detta.

– Och så tänker jag att det var typiskt att ni kom hit just nu när det är det första regnet på åtta veckor, säger han med ett skratt, samtidigt som himlen öppnar sig.

”Det är tack vare Olas engagemang”

Då är det tacksamt med stora solpaneler att ta skydd under medan regnet drar förbi. Tacksamma är också E.ON för det som Ola har byggt upp:

– Det är tack vare Olas engagemang under tidigare årtionden som vi kan göra det här i Simris i dag. De produktionsenheterna som fanns där när vi satte igång projektet producerar ungefär lika mycket på ett år som kunderna i Simris efterfrågar och behöver, säger Stina Albing, kommunikatör för projektet på E.ON, och fortsätter:

– Olas engagemang och anda lever kvar i Simris, även om han inte bor i byn nu, och det är många där som säger ”jag var med och stod på barrikaderna med Ola”. Det finns en historisk koppling till de här energikällorna som finns just i Simris som är unik.

 

LÄS MER: Så förnyar E.ON Simris

Karin Lefvert.
Karin Lefvert.

Kapitel 2:
Full produktion i sommar

Regnet som överraskade uppe vid vindkraftverket håller på att avta när Karin Levfert tar emot i sitt och maken Lars charmiga hus. På väggen utanför ytterdörren sitter växelriktaren som behövs för att göra om solelen till hushållsel och på taket de 20 solpaneler som monterades i våras.

Karin och Lars är ett av de hushåll som i tillägg till ö-nätet också har valt att installera solceller på sitt tak.

Karin visar appen på sin Ipad där hon kan följa produktionen från solpanelerna på taket. När vi kommer kan vi se att hon främst får el från elnätet, men när regnmolnen drar bort och himlen blir ljusare ser vi att solpanelerna genast börjar leverera, både in i huset och till batteriet som de har fått installerat.

– Det räcker med att det bara är lite ljust ute, solen behöver inte ens skina. Det är häftigt, säger Karin.

Men skinit har den, solen, den minnesvärda sommaren 2018. Karin och Lars berättar att deras elräkning har legat på 600 kronor i månaden, tidigare var den aldrig under 1000 kronor. De har också sålt solel de inte behövt ut på nätet. Ett normalår kommer de att tjäna cirka 3000 kronor i minskade elkostnader.

– Men för oss var det inte den ekonomiska biten som var viktigast, säger Karin.

– Jag hade aldrig funderat på solceller tidigare men på det första informationsmötet som E.ON höll för oss bybor väcktes en tanke. Vi vill föregå med gott exempel och göra något för kommande generationer.

Håller koll via appen

Via appen håller de koll på hur deras privata anläggning producerar. De märker inte någon skillnad de veckor de får sol- och vindel från den anläggning som Sol-Ola har byggt.

– Vi tänker ju inte på när det är önätsvecka. Men jag har skrivit in det i kalendern, säger Karin.

Sommaren har varit generös med energi:

– Det har varit en väldigt bra sommar och vi har haft i princip full solcellsproduktion på dagarna. När vi har kopplat ifrån så har vi lagrat solenergin direkt in i batteriet, och sedan använt när vi har behövt den. Batteriet har blivit fullt ganska snabbt tack vare att det har varit så mycket sol, säger Demijan Panic på E.ON och fortsätter:

– Att de boende inte har märkt någon skillnad är det bästa betyget vi kan få.

Karin och Lars berättar att de gärna hade haft ö-nätsdrift oftare än var femte vecka.

– På det första informationsmötet med E.ON var vi många Simrisbor och vi var väldigt entusiastiska. Samtidigt blev vi besvikna när vi fick klart för oss att det bara skulle ske 10 veckor under året och inte hela året. Det gick ett sus genom lokalen att ”va?”. Vi skulle gärna köra oftare.

”Har alltid velat ha solceller

En känsla de delar med Helen Törnblom. Hon var den första att teckna sig för solpaneler och ville ha så många som möjligt till sitt tak på den gamla skolan i Simris, byggd 1912. Huset, i simristegel i originalutförande både på väggar och tak, har varit hennes hem sedan 1992 och taket pryds nu av 34 solpaneler.

– Jag har alltid velat ha solceller. Jag har varit barnsligt fascinerad av prylar som drivs med sol och gillar känslan som solpanelerna på taket förmedlar. Dessutom blir man mer medveten och framförallt känns det bra inombords att jag faktiskt kan göra någonting.

”Jag har varit barnsligt
fascinerad av prylar som
drivs med sol och gillar
känslan som solpanelerna
på taket förmedlar.”

Inne i huset finns batteriet som lagrar solelen när hon inte använder den. Överskottet säljs ut på nätet.

– Jag hör laddningen av batteriet hela tiden när jag går förbi den delen av huset. Det låter nice och vetskapen om att det laddas med sol är härlig. Och elräkningen är dölöjlig nu, det handlar om några hundralappar. Det här huset drog 30 000 kWh innan, och nu säger de att min årsförbrukning kommer att vara 10 000 kWh, säger Helen.

Som alla andra bybor tycker hon att ö-nätet är ett spännande projekt.

– Det är kul att vi blev utvalda och fick vara med. Och det är jättehäftigt att det fungerar. Ola har verkligen jobbat hårt för det här och det ska han ha all heder för. Att han stred och stod på sig och fixade allt det här. Det behövs människor som går mot strömmen. Att sätta upp en hel propellerpark där uppe är ju helt knasigt – det var långt innan någon annan hade funderat på vindkraftverk.

– Dessutom tycker jag att det är jättetrevligt att ett så stort företag som E.ON använder sina pengar på det här sättet.

LÄS MER: Fånga solen – börja producera din egna el med solceller

Kapitel 3:
Framtidens energilösning

Meningen med ö-nätet i Simris är så klart inte enbart att byborna ska vara självförsörjande var femte vecka. Pilotprojektet sträcker sig över tre år och tanken är att E.ON ska dra lärdomar av projektet för att se om
det går att skapa affärsmodeller med liknande system.

– Vi ser att kunderna är supermedvetna. De vill ha förnybar energi och vi ser ett intresse av att bli självförsörjande, säger Stina Albing, kommunikatör på E.ON och fortsätter:

– Vi ser också att traditionellt så levererar elnäten i en riktning. Man har stora produktionskällor i ena änden och sedan har du kunderna i andra och de är bara mottagare av ström. Men på vissa ställen i landet har vi överdimensionerade nät, det vill säga det bodde fler människor där när näten byggdes på 30-40-50-talen än det gör nu, och på andra ställen så har vi kapacitetsbrist. Folk flyttar på sig och plötsligt finns det inte tillräckligt stora ledningar i städerna. Uppe i norra Sverige kan vi se att den här typen av projekt skulle kunna underlätta de överdimensioneringsproblem som finns där.

I Simris testar E.ON också hur man, genom att styra teknisk utrustning hos kunderna, kan optimera energibalansen och öka integrationen av förnybar energi.

– Varje gång du vill få lampan att lysa där hemma så behöver den strömmen produceras i exakt samma sekund. Om det inte blåser precis den sekunden så blir det inget ljus i lampan om du enbart har vindkraft. Det gör det här projektet unikt, att vi enbart arbetar med förnybara energikällor som kan ändra sig på sekundnivå utifrån hur mycket vinden blåser eller solen ger.

”Vi måste lära oss hur det är på vintern”

Ett sätt att lagra energin kan vara med hjälp av varmvattenberedare eller värmepump och de styrdosor som byborna har fått hemma hos sig och som E.ON kan styra, utan att kunderna märker något.

– Om vi har en ö-nätsvecka med jättehög produktion och alla Simrisbor har åkt på semester eller är på jobbet, vad ska vi då göra med all den härliga förnybara energin som produceras, när vi inte kan skicka iväg den till närmsta grannby? Jo, då kan vi korttidslagra energin i kundernas varmvattenberedare eller värmepumpar genom att värma upp kanske en grad till. Kunderna kommer inte att märka något, men energin går inte till spillo, förklarar Stina och fortsätter:

– Och när det är lite energi så ber vi värmepumparna att vänta lite med att värma upp. Om man sprider ut den energi som finns kan den faktiskt räcka längre.
Som en del i ett EU-projekt är det viktigt att dra så många lärdomar som möjligt under de tre åren som testet pågår. Det är delvis därför byborna är i ö-nätsdrift var femte vecka.

– Varje gång vi kör en testvecka så lär vi oss någonting. Vi vill testa systemet och tekniken över varierande årstider och inte bara när det är som mest gynnsamt. Vi måste lära oss hur det är på vintern när kunderna i Simris har ett högre värmebehov men solproduktionen är mindre till exempel.

Bybon Helene Törnblom hoppas att det treåriga projektet ska fortsätta för alltid.

– Jag gjorde det inte för pengabesparingen i första hand utan jag tycker om tanken på förnybart. Det här systemet är en smart väg att gå och jag tror faktiskt att det är framtiden.

Enligt Stina Albing på E.ON är basplanen för projektet att avsluta och återställa platsen efter 2019, vilket innebär att ta bort den stora battericontainern och reservgeneratorn eftersom allt det andra redan fanns där. Alla anläggningar som kunderna har hemma tillfaller dem.

– Men ingenting är ristat i sten. Om det skulle visa sig att det finns ett intresse för kommunen eller invånarna att köpa loss batteriet kanske vi kan fortsätta, säger hon.

– Jag tror absolut att vi kan se fler sådana här projekt framåt. Även om det vi gör i Simris inte är kommersiellt gångbart, vi tjänar inga som helst pengar på det, så kan vi med lärdomarna vi gör bygga kommersiella projekt i framtiden.

LÄS MER: Småskalig och förnybar elproduktion får Sverige att växa.