Kristina Sparreljungs engagemang för hjärt- och lungforskningen har en personlig bakgrund. När hon var barn förändrades familjens liv av pappans hjärtsjukdom. I dag arbetar hon för att andra familjer ska slippa uppleva samma sak.

Kristina Sparreljung har arbetat på Hjärt-Lungfonden i över 30 år och är i dag organisationens generalsekreterare. Hennes drivkraft i arbetet bottnar i starka personliga erfarenheter från barndomen.

När Kristina var fem år gammal ringde telefonen hemma hos familjen. Rösten i andra änden berättade att hennes farfar hade dött i hjärtinfarkt. Tre år senare kom nästa samtal – den här gången hade hennes pappa Sture drabbats av en hjärtinfarkt, bara 39 år gammal.

– För mig betydde hjärtinfarkt bara en sak. Den som fick hjärtinfarkt dör. Det var ju vad som hade hänt min farfar, berättar Kristina.

Ständig oro i familjen

Pappan överlevde den första infarkten, men sjukdomen påverkade sedan den dagen livet för familjen.

– Själv ville han helst inte prata om sjukdomen, men hos oss närstående fanns en ständig oro för att det kunde ta slut när som helst.

Under åren som följde drabbades pappa Sture av fler infarkter och genomgick också en omfattande bypass-operation. Till slut dog han efter ytterligare en massiv hjärtinfarkt, 64 år gammal.

– Saknaden är fortfarande stor.

Präglades av händelserna i barndomen

Händelserna har präglat Kristina Sparreljung och lagt grunden för hennes långa engagemang i Hjärt-Lungfonden.

– Att leva med oron för en sjuk anhörig eller att förlora en närstående för tidigt i livet – jag vill inte att någon annan ska behöva gå igenom det.

I dag lever över 2 miljoner människor i Sverige med hjärt-kärlsjukdom och omkring 1,3 miljoner med någon form av lungsjukdom. Sjukdomarna påverkar inte bara den som drabbas utan också familj och närstående.

När Kristinas pappa fick sin första hjärtinfarkt 1975 fanns betydligt färre behandlingsmöjligheter än i dag.

– Pappa fick sin första hjärtinfarkt 1975. Då fanns det inte så mycket behandling. Men det har hänt otroliga saker inom forskningen sedan dess.

Under sina tre decennier på Hjärt-Lungfonden har hon sett många exempel på hur forskningen har förändrat människors liv.

– En 67-årig man som 1980 skulle ha dött i en hjärtinfarkt kan i dag förvänta sig 13 extra levnadsår. För en 67-årig kvinna handlar det om 15 vunna levnadsår.

Samtidigt återstår mycket arbete. Hjärt-kärlsjukdom är fortfarande den vanligaste dödsorsaken i Sverige och världen, och många människor lever med sjukdomar som kraftigt påverkar livskvaliteten.

– Upptäckter bygger vidare på varandra, som en lång kedja. Därför måste både vi som organisation och hela samhället prioritera forskning.

Forskningssatsning ska upptäcka risker

Mycket av den forskning som Hjärt-Lungfonden stödjer i dag handlar också om att upptäcka risker för sjukdom innan symtomen visar sig. Ett exempel är den stora befolkningsstudien SCAPIS, Hjärt-Lungfondens hittills största forskningssatsning.

– Kan vi upptäcka risk för hjärtinfarkt, stroke, astma och andra sjukdomar innan de bryter ut kan vi ge människor ett längre och friskare liv.