När ett barn blir svårt sjukt behöver hela familjen trygghet och gemenskap. Därför skapades Ronald McDonald Hus som ett hem för de som tvingas vara hemifrån.
– Familjerna måste få vara tillsammans under en sådan svår tid, allt annat är omänskligt, säger Jennie Norén, verksamhetschef för Ronald McDonald Hus i Lund.

LÄNK: Läs mer om McDonald’s bidrag till samhället

Att få höra diagnosen att ens barn bär på en livsfarlig sjukdom är ett av de tyngsta beskeden i ett liv. Och det gäller inte bara barnet och föräldrarna, utan är något som påverkar hela familjen.

Genom Ronald McDonald Hus får tusentals familjer i Sverige varje år möjlighet att vara nära och tillsammans under ett barns svåra sjukdom. Idén kring de fem svenska husen är att bo i direkt anslutning till några av landets universitetssjukhus. Så pass nära att hjälpen ständigt finns till hands, men ändå med den distans som krävs för att det trots allt ska gå att hitta en ljus och varm vardag under tiden.

Runt 650 av dessa familjer bor varje år på Ronald McDonald Hus i Lund, där Jennie Norén är verksamhetschef sedan sju år tillbaka.

– Här ska familjen få möjlighet att må lite, lite bättre. Det är en verksamhet som verkligen förtjänar att få uppmärksamhet, för den är lite hemlig. Många tror att vi är ett barnsjukhus och att vi äter hamburgare varje dag. Det gör vi såklart inte, säger hon.

”Det sitter i väggarna”

Jennie Norén hade själv ingen personlig relation till Husen tidigare, förutom att ha sett insamlingarna till Ronald McDonald Hus och Ronald McDonald Barnfond på någon av hamburgerrestaurangerna – ofta på väg till eller från hockeyträningen med barnen när de var små.

– Jag visste att det inte var ett barnsjukhus, och att familjer bodde på Husen under tiden som ett sjukt barn fick vård. Mer visste jag inte.

Men på anställningsintervjun, när jag stod och väntade här i vardagsrummet för att träffa några i styrelsen, kände jag bara: ”Vilken verksamhet, vilken miljö, vilken stämning”. Det räckte att komma in genom dörren så satt det nånting i väggarna. Jag fick direkt en känsla av att här hör jag hemma.

Minns du vad som omfamnade dig första gången?

– Bara en känsla av den där omtanken. En känsla av ljus, värme och att man blir omhändertagen härinne, och att personalen verkligen har gjort allt för att få andra människor att må lite bättre.

Den omfamnande atmosfären möter redan när man öppnar ytterdörren. Skor och ytterkläder hängs av, precis som hemma.

– Vår mattleverantör blir galen när han kommer, han vill ha hjälp att organisera skorna lite bättre. Han brukar få ett nej till svar, säger Jennie leende.

Många är beroende av era beslut. Är det ett stort ansvar att axla som verksamhetschef?

– Även om det är ett stort ansvar över en verksamhet som påverkar många, tar vi alla beslut utifrån andras bästa. Vi är ett starkt team och fina kollegor, och nästan helt utan personalomsättning. Vi är väldigt starka och går igenom allting tillsammans. Det är ju inte alltid en lätt verksamhet att arbeta i, så vi hjälper och stöttar varandra.

Hur möter ni familjernas starka upplevelser?

– Det är viktigt att ta till sig alla känslor som kommer. Självklart är man alltid professionell mot familjerna, som behöver allt stöd mitt i sorgen och livskrisen, men man kan aldrig få för hård hud. Jag tror att familjerna uppskattar att vi faktiskt visar att det är tungt även för oss ibland. Men vi är här för att underlätta och göra det bättre för dem.

– En av de stora fördelarna med att bo i ett sådant här hus är att vi ser hela familjen, inte bara det sjuka barnet. Vi ser syskonen som kommer i kläm, vilket är helt oundvikligt. Och vi ser en familj som mår dåligt. Avdelningen på sjukhuset har fokus på det sjuka barnet, och ser sällan hela familjen som vi gör.

Annons:

Trygghet att träffa andra

Jennie Norén ser tre viktiga mål med verksamheten: att barnen och familjen ska få vara tillsammans, att skapa en miljö som ger energi tillbaka – och att ge familjerna en möjlighet att hitta en trygghet och styrka i att träffa andra familjer i samma situation.

– Sjukhusmiljön är så dränerande i sig att man måste få möjlighet till återhämtning i en så hemlik miljö att man orkar gå tillbaka till sjukhuset dagen efter. För barnen är leken otroligt viktig. Därför måste de också få en plats där de verkligen får vara barn. Man kan komma varandra nära och det är många familjer som fortsätter hålla kontakten och blir vänner för livet.

– Huset är byggt för att få familjerna att må bättre. Sedan ligger trädgården fantastiskt fint, en oas med lekplats och ett litet lekhus. Det finns väldigt mycket för att hela familjen ska få plats.

Hur stort är trycket att komma in?

– Vi klarar behovet eftersom det finns ett patienthotell i Lund om man bara ska komma hit för ett par dagar. Vi finns ju främst för de familjer som behöver bo längre. Men när behovet blir ojämnt, som det varit under pandemin, är det lite svårt att anpassa.

Därför är förstås de återkommande, traditionella högtiderna extra viktiga för att skapa en känsla av det där ”vanliga” livet bortom diagnoserna och  sjukhusperioden. I höstas lyfte man till exempel alla pappor under Fars dag.

– Det finns ett väldigt stort engagemang kring Husen, och det märks allra tydligast runt jul. Det är då Sverige verkligen är givmilt, och vill visa omtanke. Så vi går in i en fantastisk period nu, säger Jennie Norén förväntansfullt.

LÄNK: Bidra till att fler sjuka barn får landa med sin familj i en hemlik miljö