När de mindre industribolagen halkar efter hotas Sveriges konkurrenskraft

Små och medelstora företag är ryggraden i svensk industri. Men många klarar inte att hantera digitalisering, automatisering och nya regelverk i samma takt som storbolagen.

– Den industriella kraftsamlingen måste riktas mot implementering, annars riskerar hela omställningen att tappa fart, säger Monica Bellgran, professor i produktionsutveckling vid Mälardalens universitet.

EXTERN LÄNK: Se hela sändningen: Industriell kraftsamling för ett hållbart Sverige

På bara några år har spelplanen ritats om. Pandemin visade industrins sårbarhet. Kriget i Ukraina och en mer polariserad värld har förstärkt trenden mot regionalisering och tydligare block mellan USA, Europa och Kina. Samtidigt ökar regelbördan i snabb takt.

Parallellt med att hantera ett osäkert omvärldsläge måste industrin fortsätta att leverera varje dag – och genomföra den omfattande omställningen till ny teknik och hållbara flöden. De största bolagen kan hantera komplexiteten. Men för de tusentals små och medelstora svenska företagen och underleverantörerna ser bilden annorlunda ut.

– De mindre företagen är helt avgörande för svensk industris konkurrenskraft. Men de mäktar inte med omställningstakten på egen hand, säger Monica Bellgran.

Hon menar att det inte är brist på teknik som sätter käppar i hjulen, utan själva implementeringen av lösningarna. Det krävs både finansiering, kompetensutveckling och praktiskt stöd för att de mindre bolagen ska kunna ta nästa steg.

– Automatisering, AI och digitala system finns redan. Problemet är att införa det i vardagen. Mindre företag har sällan vare sig tid, pengar eller personal för att driva förändring, säger hon och fortsätter:

– När industri, akademi och offentlig sektor krokar arm och samarbetar för att stödja de små och medelstora företagen, kan dessa få det stöd som de behöver för att klara omställningen till en mer hållbar och cirkulär produktion.

När cirkularitet blir vardag

På Scania har arbetet med cirkulära flöden redan inletts. Det betyder att delar som tidigare kasserades plockas tillbaka, renoveras och används på nytt i produktionen. Först ut var växellådor och nu står motorer och elektriska komponenter på tur.

– Det viktiga är att återtillverkning inte blir ett sidoprojekt. Det ska in i den ordinarie produktionslinan, annars får vi aldrig upp volymerna, säger Lars-Henrik Jörnving.

Han betonar att cirkularitet måste byggas in redan i utvecklingen.

– Produkter behöver designas för att kunna plockas isär och återanvändas. Det kräver ett nytt tankesätt, men också incitament.

En ny syn på kompetens

För att industrin ska klara allt från att införa cirkulära flöden och bygga cirkulära fabriker till att ta till sig ny teknik behövs också ny kompetens, förklarar Monica Bellgran. Elektrifiering och batteriproduktion är exempel där behovet nu blivit särskilt synligt.

– Vi behöver förstå hela kedjan, från hur battericeller sätts ihop till moduler och batteripaket, till hur de ska industrialiseras på ett smart sätt i fabriken. Det handlar inte bara om att utveckla nya lösningar, utan om att bygga kunskap som gör att vi kan producera på rätt sätt i Sverige och Europa, säger hon.

På Mälardalens universitet utvecklas utbildningar där industrin är med från start. Det nya utbildningsprogrammet Industriell utveckling är projektdrivet och förbereder studenter på att bygga nästa generations fabriker med fokus på hållbarhet och modern produktionsteknik.

– Den här typen av satsningar är dock bara en del av lösningen. Det räcker inte längre med att enbart gå en utbildning i 20-årsåldern och tänka att man är klar sedan. Industrins behov förändras snabbt, därför behöver vi bygga system för livslångt lärande. Det gäller både nya utbildningar och fortbildning för yrkesverksamma.

Behöver smörjmedel

Ny kompetens är en pusselbit. En annan viktig pusselbit är de initiativ som redan pågår som stärker företagens konkurrenskraft och omställningsförmåga. De behöver också få långsiktigt stöd, menar Monica Bellgran.

– Det svenska innovationssystemet har byggt upp ett starkt strukturkapital under decennier. Nu gäller det att använda det för att skala upp det som fungerar. Pengarna borde gå till att driva omställningen, inte att ersätta väl fungerande strukturkapital med nytt obeprövat.

Hon pekar på satsningar som Produktionslyftet som exempel.

– Det har i många år hjälpt mindre företag att införa lean-baserade operations management system med mycket goda resultat under en väldigt lång tid. Ett liknande exempel är Produktionsänglar i Södertälje, som sedan 2017 stöttat över 350 startups i övergången från prototyp till produktion med svenska tillverkare, säger hon och fortsätter:

– Här har vi en infrastruktur som redan är på plats. Det är bara att köra på. Men det krävs politiska prioriteringar och finansiering. Annars riskerar vi att fastna i öar av projekt.

Kraftsamling på nationell nivå

Enligt Monica Bellgran visar Mälardalen vad som är möjligt när industri, akademi och samhälle går samman och samarbetar långsiktigt.

– Här finns en koncentration av fordonsbolag, underleverantörer och lärosäten som i decennier varit tvungna att samordna sig för att behålla produktion i Sverige. Det har skapat en gemensam styrka som vi kan bygga vidare på och det är precis den typen av kraftsamling vi behöver på nationell nivå.

EXTERN LÄNK: Se hela sändningen: Grand Opening – konkurrenskraft för Sverige