Ivars Jegers, 79, är en av hundratusentals människor i Sverige som lever med hjärtsvikt. Sjukdomen gör vardagen tung – men ny forskning ger hopp om ett friskare liv för hundratusentals drabbade.

För Ivars Jegers blev sjukdomen påtaglig för två år sedan, när orken plötsligt tog slut. Att gå en kort sträcka blev en kamp.

– Jag gick i etapper, höll mig i lyktstolparna, stånkade och svor. Folk måste ha trott att jag var på fyllan. Jag flåsade och orkade nästan inte lyfta benen, minns han.

När Ivars Jegers fick diagnosen hjärtsvikt förändrades livet. Med hjälp av medicinering återhämtade han sig sakta och kunde återgå till promenader och vardagsaktiviteter, även om han behövde ta det lugnare än tidigare. Han har alltid försökt att hålla fast vid livsglädjen – men vardagen är en utmaning.

– Jag mår bra, går promenader och rör på mig men jag blir lätt andfådd och trött. Men jag är sällan orolig utan tänker framåt och vägrar att vara summan av mina diagnoser, säger han.

Ivars Jegers säger att livet ändå känns meningsfullt: ”Det är kul att leva även om det är tungt ibland. Jag kan både tänka och känna.”

Varje år drabbas tusentals svenskar av hjärtsvikt, en sjukdom som ofta innebär trötthet, andfåddhet och oro för framtiden. 3000 personer avlider på grund av hjärtsvikt varje år.

Nu pågår intensiv forskning i Sverige om allt från nya läkemedel och medicinteknik till studier om hur livsstilsförändringar kan hjälpa patienter med hjärtsvikt. Bara under 2024 har Hjärt-Lungfonden stöttat 42 olika forskningsprojekt om hjärtsvikt.

Hjärtsvikt är en kronisk sjukdom och Ivars har fått lära sig att lyssna på kroppen. Han har fortsatt att vara aktiv, men med större försiktighet och med regelbundna kontroller hos vården. De senaste månaderna har tröttheten ökat, men läkarna har inte hittat något nytt fel. Ivars tror själv att sorgen efter hustrun Inger, som gick bort förra året, påverkar honom.

För över 20 år sedan drabbades också Ivars av en hjärtinfarkt, något som kan vara en orsak till hans hjärtsvikt.

– Jag var bara 58 år och fick en chock. Jag var vältränad, hade sprungit nio maratonlopp och tre Lidingölopp. Jag hade koll på min hälsa, men ändå sa hjärtat ifrån, berättar han. Efteråt förändrades synen på livet.

– Jag var tvungen att stanna upp och tänka lite kring hur nära jag faktiskt var att dö. Skrämmande ändå. Fram tills min infarkt har jag bara tänkt på hjärtat som ett organ som pumpar blod och som låter mig leva. Men efter hjärtinfarkten började jag tänka mer på att hjärtat också är ett organ där känslor sitter.

Samtidigt som Ivars kämpar med vardagen pågår en intensiv jakt på nya lösningar. Hjärt-Lungfonden satsar stort på forskning om hjärtsvikt. Ett av de mest lovande spåren handlar om grundämnet selen, som kan bli ett enkelt och prisvärt tillskott för att minska risken för död och återinläggning.

– Det är ett hett forskningsområde och det finns en stor entusiasm kring studien. I bästa fall kan selen bli ett lättillgängligt behandlingsalternativ, säger Martin Magnusson, professor i kardiologi vid Lunds universitet.

Om forskarna lyckas kan det betyda ett helt nytt liv för patienter som Ivars Jegers – och för många som drabbas av hjärtsvikt i framtiden. Forskningen ger hopp om fler friska år, mindre oro och en vardag där sjukdomen inte behöver styra.